Singelflickans

...för de nya källarbarnen.

Jag är så förbannat glad hela tiden, SKITJOBBIGT.

Eller ja, missförstå mig rätt.
Man har gått en väldigt lång tid på läge "livet är OK" när sen livet blir bra är skillnaden plötsligt ENORM och man inser att nej, det var inte ens Ok som jag tappert försökte intala mig förut.
Jag kommer inte ens ihåg att det var så här det kändes att vara glad och lycklig.

Vilket då resulterar i att det blir VÄLDIGT omväldande. Och min hjärna får kaos. För att inte tala om magen som plötsligt icke verkar ha så mycket som en liten sårskorpa kvar.
Sååå, om ni funderat över varför underteckna vimsar runt, inte får ihop en riktig meningsbyggnad och är allmänt förvirrad.