Singelflickans

Den 1 augusti berikades vår familj -till mitt stora förtret- men en kattunge. Denna kattunge adopterade omedelbart min lilla prinsessa. Kattungen verkade lite bakom flötet redan från början, efter att dessutom fått utstå 2.5 månads blandad behandling från en 6-åring är han numera totalt hjärnskadad. Vi kan kalla kattkraken Izze (eftersom han heter så)

Izze har en fling för byxben

Detta resulterar i att man 70% av dygnet har en katt hängande på vaden....
Varje morgon är Izze sällskapssjuk och blir enormt glad när man äntligen vaknar. Springer lite runt benen medans man går upp (svårt fall här finns ännu ingen byxa att hänga i) Ställer sig sedan och väntar vid trappan.
Lagom jag kommit ner och har sista trappsteget kvar har Izze avverkat de två första tappstegen, här får Izze bråttom att komma ikapp, vilket i sin tur resulterar av att han provar hoppa sista biten.

Varje morgon, 7 dagar i veckan samma sak...Liten katt flyger genom luften för att snyggt landa på benet som är på väg mot sista trappsteget....Jag är glad att jag -än så länge- lyckats hålla balansen och är ogipsad.....



      
Jag kommer upp! Men hur kommer man ner???