Singelflickans

Idag har vi sagt adjö och på återseende till en nära vän som tagit långtidssemester i skogen.
Jobbigt, men ännu värre var det nog för den som åkte. Jag vet när du gråter min vän o det får man göra!

Jag trodde nog aldrig jag skulle få uppleva denna dag och vet inte riktigt vad jag ska säga, Oj! kanske, hände det verkligen efter alla år av tjat o gnat? Vad händer nu? Vad händer sen? Hur gör vi under tiden? Vem ska jag fråga o resonera med? Kan jag få en jourhavande utomstående kompis tack????

Jaja, allting löser sig väl o visar sig med tiden. Jag kanske ska passa på att ta bra beslut jag med under tiden, kan andra göra rätt kan väl fasen jag göra det oxå!

Du är bäst min vän, finns alltid för dig när du tar bra beslut och går åt rätt håll i livet, det vet du!
Vickan