Singelflickans

Jag börjar komma tillbaks till stadiet då jag ser fram mot vardagarna och fasar för helgerna. Det är inte helt OK, jag VET det men hamnar fanimej där ändå
Har brytit det läget förut, men jag kommer fasen inte på hur jag gjorde.
Värsta sommarångesten kommer smygande dessutom, alla förbannade sommarkvällar, midsommarafton, kräfttider, lediga veckor. Med vad, en skurtrasa i näven, håret i en tofs mitt på skallen och kattfan som mest trevliga sällskap??
Äh, dra mig baklänges eller förbarma er USÖ o ge mig aktiv dödshjälp!

Får ännu större ångest när jag börjar räkna efter hur länge man ska gå mellan 4 väggar o en ständigt växande gräsmatta o roa sig med att städa. Tänk om jag blir 85 år, då är det ju fasen NÄSTAN 50 ÅR TILL!!!!

Om livet inte är mer än så här, då har jag avverkat så det räcker o blir över vid det här laget och tackar gärna för mig.

Näfan, nu är det nog bäst att hoppa i säng med Dan Brown istället för att fundera vidare över detta.
Imorrn är det måndag igen!!
Nati på er raringar