blir så jäkla lack....
Senaste tiden har det här med vuxentjafs i familjer med barn varit på tapeten vid otal tillfällen.
OCH JAG BLIR SÅ JÄKLA LACK......
Vuxna kan bråka, tjafsa, ha världskrig hur mycket de vill MEN man blandar FANIMEJ inte in ungarna! De borde vara skottpengar på sådana människor.....
Jag har en kompis, hennes ex sedan över 15 år har tillbringat ALLA de 15 åren med att ställa till trassel. Jag vet inte hur många gånger han tutat i ungarna en massa dynga om deras mamma...Vem mår sämst av det tror ni, ungarna eller hon?
En annan kompis har träffat en ny kille, han har barn sedan tidigare. Nu får de höra av barnet "det är ju bara pappa som längtar efter mig när jag är hos mamma" JAHAJA, o vem har lurat i ungen att det är så tror ni???? KÄRRING!
En annan kompis separerade för en stund sen, där babblar både mamma o pappa skit om den andra till ungen stup i kvarten, behöver jag tala om att det barnet spårat ur duktigt.....Vems fel är det?
Det är jobbigt att gå isär, det finns de som aldrig någonsin blir sams igen o kan umgås normalt...DET är i sig sorgligt, alla behöver lära sig att bita ihop o gå vidare. MEN att prata via barnet/barnen, baktala ett barns mamma eller pappa inför ungen DET ÄR INTE OK!
Exkexet Stefan o jag har haft 375 miljoner världskrig genom åren, MINST. Vi kan säga både det ena o det andra om varandra till både vänner o bekanta när vi är riktigt oense. Det har hoppat ofantliga grodor ur käften på oss båda MEN inför Sabina är STEFAN VÄRLDENS BÄSTA PAPPA o ingenting annat! Samma gäller från hans sida.
SÅ...en uppmaning till de som inte alltid håller truten stängd när ungarna är i närheten, SÄTT DIG NER O FUNDERA ÖVER VAD DU GÖR MOT DITT BARN, sen kan du ju försöka komma på hur det du säger i sin tur skulle gynna dig...PUCKO!
